Det har under året hållits ett stort antal aktiviteter och för alla medlemmars kännedom följer här en resumé av vad som har ägt rum.

Antalet deltagare vid besöket var 60. Detta gjorde att visningen fick delas upp i två omgångar med en dryg timmes mellanrum. Vi var den dittils största gruppen som besökt SvD. Vår guide var SvD:s informationschef Björn Hygstedt. Efter flytten från Marieberg sitter nu journalisterna i ett väl packat kontorslandskap med dess för- och nackdelar. Problematiken är väl känd från Ericsson på senare år. Intressant var att man i dagens digitaliserade arbetsmiljö fortfarande skissar morgondagens nyhetssidor på en stor white board.

Vi fick oss till livs vad det betyder för en journalist att få sin nyhet på löpsedeln och överst till vänster på tidningens första sida. Definitionen på en nyhet fick vi också lära oss. Det är nämligen något som avviker från det normala t.ex "Man bet hund" jämfört med "Hund bet man".

Tidningen var för några år sedan två timmar från en nedläggning, men räddades av VD :n som förklarade för Schibstedts styrelse att han hade en plan och lovade att spara 200 miljoner kr. Detta hade imponerat och tidningen fick leva vidare och man kunde också visa att besparingen var genomförbar. Många neddragningar var dock nödvändiga att genomföras för att klara detta. Övergången till tabloidformat var en av de ekonomiskt nödvändiga förändringarna, men en spännande sådan. Framför allt var risken att i läsarnas ögon bli förknippad med kvällspressen. För journalisterna blev det också en lite oväntad förändring, då det mindre formatet gav "mindre plats".

Antalet deltagare var 22. Några seniorer blev sjuka och kunde inte komma. Det var en mild vinterdag som medförde snösmältning, men på den magnifka gården fanns det gott om denna vara. Som vanligt hade vi en mycket bra och kunnig guide, som berättade hur och när muséet bildades.

Hon förde oss in i 1600-talet och vidare genom 30-åriga kriget, med allt vad detta krig och alla andra krig innebar för civilbefolkningen och soldaternas familjer. I utställningen fanns det scener ur soldaternas liv i fält och en modell som bestod av 5000 tennsoldater uppställda till strid. Guiden berättade om brist på kläder och skor. Man tog t.ex kläder från de stupade och gav till nya "utskrivna". Summa summarum, ett mycket intressant besök.

Antalet deltagare var 25. Pappersmakaren Gunnar Ståhl berättade på ett underhållande sätt om tre gamla hus i Tumbabruk, som nu är museum. I Röda magasinet kan man se hur papper tillverkas. I Kölnan visas hur barnen gick i skolan och även hur det var att bo och arbeta på bruket förr i tiden. I Oxhuset finns det en utställning över sedlarnas historia.

Visningen skulle ha hållit på en och en halv timme, men Gunnar startade redan en halv timme tidigare med information för tidigt anlända och som ville komma in i värmen denna kalla dag. Han fortsatte också att berätta efter kaffepausen.

Antalet deltagare var 40. I och med att man inte kunde ta fler än 20 i varje grupp fick visningen ske i två omgångar. Vi togs emot av två guider, Adiba och Gabriel.

Adiba informerade om organisationen och verksamheten vid Kista Science City, där Ericsson har ett betydande inflytande, men också ett stort antal andra företag är medlemmar. Ett antal grupper med olika intressen finns formerade för allt från fastighetsbolag till IT-företag. Intressant var den stegvisa modell för stöd av ett företags utveckling, som tillämpades för att hjälpa företag som bedömdes platsa i Kista.

Gabriel beväpnade oss med förprogrammerade handdatorer och tog oss med på en rundvandring i Kista Centrum. Med handdatorerna kunde vi bl.a beroende på var vi befann oss i centrumet få information om vad som var av intresse på den platsen just då. Den programvara som fanns i handdatorerna var aktuell för personalen vid de holländska järnvägarna och troligen också för SL i Stockholm.

Att små elektronikprylar lätt kan hamna fel och vara svåra att hitta fick vi också bekräftat. En av handdatorerna hittades i lokalen först två dagar efter besöket.

Antalet deltagare var ca 40. Årets första kyrkobesök ställdes till Oscarskyrkan. Grundstenen lades av Oscar II 1897 och kyrkan stod klar 1903. Den invigdes den 20 september av samme kung. Först avsågs den att vara ett komplement till Hedvig Eleonora kyrka, men blev församlingskyrka 1906 då Hedvig Eleonora församling delades i tre, varvid Engelbrekt och Oscar blev de nya församlingarna. Kyrkan var först tänkt att uppföras i tegel, men blev sedan byggd i kalksten till det dubbla priset 760 000 kr. Arkitekt var Gustaf Hermansson som även ritat Sofia kyrka. Kungen och drottningen har alltså fått var sin kyrka från samma tidsepok.

Kyrkans största tillgång är de målade glasfönstren utförda av Emanuel Vigeland, yngre bror till den mer kände Gustav Vigeland med statyerna i Frognerparken i Oslo. Vigelands fönster tillkom vid den första restaureringen, som ägde rum redan 1923. De kostade 178 000 kr. Andra inredningsdetaljer är altaret i marmor, utfört i Italien och skänkt av generalkonsul N J Carlstedt, och den pampiga orgeln med 5200 pipor från Danmark. I anslutning till kyrkan finns också en lillkyrka, ursprungligen ett gravkapell, vilken användes för dop och begravningar när deltagarna är fåtaliga. Allt vittnar om att kyrkan tillhör en välsituerad församling.

Efter besöket i kyrkan intog 14 personer en mycket uppskattad lunch i kyrkans församlingssal, som utgjorde en behaglig miljö.

Christer visade också bilder från det att Ericsson kom till Telefonplan 1940 och fram till nu. Dessa historiska bilder rönte en stor uppskattning bland deltagarna.

Antalet anmälda deltagare var 83 och eftersom SVT inte ansåg sig kunna ta emot fler än 50 per gång, så fick besöket delas upp på två tillfällen med ett extra den 2 maj. Besökarna delades in i grupper med 15-18 personer i varje och med var sin guide.

En station var ett besök i nyhetsstudion, spelplanen kallad, där deltagarna inbjöds att vara vädergubbe/gumma framför den gröna gardin som i TV-rutan förvandlas till en väderkarta. Förutom nyhetsprogrammens hörnor fanns i lokalen också bl.a morgonsoffan och Kulturkvartens kuliss, med ett riskabelt litet podium. Att det inte har ramlat ned något från detta är en gåta.

Intressant var sedan att också få se den kopia av Röda rummet, som höll på att färdigställas inför Strindbergprojektet och vars resultat skulle bli program att visas julen 2007. Den största studion delades nu av "Så skall det låta" och TV4:s "Let’s dance". Golvet byttes mellan programmen, glasgolv resp. parkett. SVT hyr numera ut studior till andra TV-bolag.

Vid besöket fick vi också en inblick i dagsläget för SVT. De stora problemen nu var dels att det blivit mycket dyrare att köpa in program utifrån sedan Sverige har fått flera konkurrerande TV-bolag, dels frågan om hur finansieringen av SVT skall gå till. Förut kunde man få program billigt, bara för att de skulle sändas också i Sverige. En annan aspekt är hur stor viljan är att betala TV-licens, när nu SVT bara är ett av flera TV-bolag på den svenska mediemarknaden.

Antalet deltagare var 68. Arne Fernlöfs orkester spelade och platsen var Servicehuset Trekanten i Gröndal. För första gången var vi samlade till fest utanför Ericssons lokaler. Anledningen var att Amica chockhöjt priserna, i stort sett en fördubbling mot tidigare. Vi fick söka alternativ och började med Tant Åkes krog, där vi ordnar våra årsmöten. Men i deras stora festsal får bara proffsdansare nöta golvet! Vi hittade grannar till dem, Servicehuset Trekanten, som kunde klara upp till 60 sittande plus dansgolv. Med 68 deltagare blev dansgolvet trångt, men stämningen var på topp.

Det blev en flygande start redan vid serveringen av välkomstdrinken, vilken vi kunde intaga på uteterassen i strålande sol och försommarvärme med utsikt över sjön Trekanten. Inne i matsalen placerades vi vid omväxlande runda och fyrkantiga bord, nära till alla. Flaskor med rött och vitt vin på alla bord såg festligt välkomnande ut. Serveringen startade med laxrosetter på kanapéer följt av inbakad fläskfilé. Servicesinnad personal ordnade allt vänligt och snabbt, även snapsar till dem som så önskade. Dessa fick vi sjunga ner, enskilt eller i grupp, till den av Uno lanserade snapsvisan. Vishäftet hann vi lagom igenom fram till kaffet, då dansen kunde börja.

Så fortsatte vi fram till drygt kl. 2200, med avbrott för dragning i lotteriet. Som avgående ordförande fick Margaretha uppdraget att dra vinnaren på de utdelade entrébiljetterna – och drog sig själv. Det var garanterat inte arrangerat, men mycket populärt.

Antalet deltagare var 33 och platsen TN Gröna Matsalen. Den här gången bjöds det på en fantastisk mannekänguppvisning vid en kopp kaffe med ett "bamsewienerbröd". Gunnel, Evy, Chris, Erik och Uno visade på ett mycket elegant sätt vackra kläder från Senior Shopen till tonerna av trevliga låtar, som spelades av Wahlén och Segeblad.

Flera av våra medlemmar passade på och köpte några plagg. Efter applåderna avslutades uppvisningen och dansen kunde börja. Som vanligt saknades det inte några dansande par på dansgolvet. Det var en lyckad träff.

Antalet deltagare var 22 och platsen TN Gröna Matsalen. Det serverades kaffe med goda wienerbröd. Arne Fernlöfs orkester hade gjort upp en tävling och delade ut tävlingsblad, som vi fick fylla i allt eftersom de spelade. Det delades ut sex vinster plus en extra vinst till dem som hade flest rätt. Efter tävlingen spelades det upp till dans, så att vi fick svänga våra ben till fin dansmusik. Kaffebrödet som blev över fick deltagarna köpa för 5 kr/st, så vi gick nog med lite förlust den här gången också.

Antalet deltagare var 32. Vädret var bra, ingen sol men lagom varmt att spela i. Picknicken hölls på ett traditionsenligt sätt i en uppsluppen och trivsam stämning med mycket skoj och skratt. Den började med att avnjuta medhavd lunch, som är helt valfri både vad gäller mat och dryck.

Sedan vidtog sedvanlig 5-kamp där tävlingskänslorna fick flöda fritt. Ingående grenar innehåller en del svåra moment, vilket kan leda till viss frustration. I år var det Christa som hade den bästa koncentrationen och som därmed samlade ihop flest poäng och alltså kammade hem 1:a pris.

Vid avslutningen bjöd Solveig runt på något litet extra gott att dricka och för denna generositet fick hon ett hederspris.

Antalet deltagare var 17. Stämningen var som alltid god och vädret var gynnsamt. Efter att ha intagit medhavd lunch vandrade flertalet över till dansbanan.

Antalet deltagare var 29 och platsen var Midsommargården. Leg.dietist Johanna Pettersson vid reAgera-klinikerna informerade om lämpliga kostvanor när man har problem med allergi, diabetes, intolerans av något slag och om olika aspekter på bantning. Efter föredraget var det kaffe och wienerbröd med därpå följande dans till Wahlén och Segeblads orkester. Det uppfattades dock allmänt som att den blev i det kortaste laget.

Antalet deltagare var 7. Vandringen skedde i Sörmlandsleden från Tyresta by norrut till Nyfors, en sträcka på 12 km och det tog 5 timmar. Vädret var ostadigt och det duggade tidvis, men humöret var på topp hela tiden. Vi hade två pauser och vid en av dessa vidtog korvgrillning. Transporten från Gullmarsplan till Tyresta by och tillbaka från Nyfors skedde med reguljär buss.

Antalet deltagare var 50. Höstens tur följde till stora delar den väg som band samman de stationer, som byggdes längs Västra stambanan. Det är således en ganska modern del av landskapet, i motsats till den mera medeltida som präglas av slott och kyrkor.

Vår första anhalt var dock ett slott, Sparreholm. Bara att komma upp på gårdsplanen var ett mindre äventyr. Moderna långfärdsbussar är ganska höga, eftersom de ska kunna ta hand om stora mängder bagage i "bottenvåningen". Uppfarten pryddes av en portal, som med marginal släppte igenom första halvan av bussen, men taket var upphöjt 25 cm längst bak för att ge ståhöjd även till de bakersta mittplatserna. Efter att ha sänkt markfrigången till minsta möjliga, kom bussen igenom med 2 cm marginal!

Efter att ha avverkat kaffe med kanelbulle, gick vi över till museidelen. Enligt de förutsättningar vi kände till skulle samlingarna bestå av förnäma hästvagnar och veteranbilar. Bildelen innehöll också t.ex Varg-Olle Nygrens speedway-mc , vilken någon fastnade länge inför. Vinden ovanför hästekipagen var full av alster för musikåtergivning, positiv, fonografer, vevgrammofoner och ett stort antal jukeboxar. Varenda pryl var reparerad, så att de fungerade, en dödssynd vid hantering av antikviteter enligt "Antikrundan". Här blev effekten omvänd, allt måste ju provas, vilket gjorde att tidsschemat snart var överskridet med en halvtimme.

Andra stoppet på turen var Ericssons anläggning i Katrineholm. Efter Raggmunk/Lasagne till lunch fick vi först en beskrivning av verksamheten genom platschefen Leif Johansson. Fem ciceroner visade löpande band i en datorstyrd miljö. Komponenter var så små att knappt pincett dög för att hantera dem. Det enda som påminde om forntida verkstadsmiljö var de jiggar och transportdon, som flyttade kretskorten mellan monteringsstationerna.

Sista besöksmålet var Sveriges enda VVS-museum. Även här ställde en viadukt till bekymmer och vi fick vända och ta en omväg. Väl framme mötte två entusiastiska guider, som det bara gällde att hitta avstängningsknappen på. Till slut återstod bara för Folke att återfalla i sin militära roll och förkunna: "Den som inte sitter i bussen 16:00 får gå hem". Margaretha var inte sen att påpeka att detta gällde honom själv, men han fick dispens från regeln eftersom han hade ett visst ansvar för att de sentida provarna av toalettutrustning kom med.

Folke lyckades sent innan resan förmå Katrineholmsfabriken att bjuda oss på lunchen, varvid vi på så sätt hade betalat mer för resan än vad den kostade. Sten kunde därför på hemvägen betala tillbaka 100 kr till var och en, vilket blev en mycket uppskattad överraskning. Vi tog den gamla Strängnäsvägen och gjorde ett stopp i Malmbyhus för frivilligt kaffe. Hemma igen kl. 18:15, tre kvart för sent, vilket berodde på Sparreholm.

Ericsson Seniorer deltog som vanligt med ett stånd för att ge information om föreningen.

Antalet deltagare var 14. Vi träffades i Vikingterminalen vid Stadsgården, där vår guide tillsammans med busschauffören mötte upp. De skulle vara tillsammans med oss under hela resan. Ombord träffades alla i ett konferensrum, där vi med ett glas mousserande vin hälsades välkomna till resan. Nästa morgon var vi framme i Helsingfors, där vi klev in i bussen som körde oss runt i staden under två timmar. Ett besök i Tempelplatsens kyrka ingick också. Det regnade lite under dagen, men vi satt varmt och skönt i bussen. Efter rundturen körde vi till hamnen och gick ombord på en katamaran, som med en fart av 36 knop tog oss till Tallinn.

Väl där fortsatte färden till Pärnu och Strand hotel. På hotellet fick vi bada och basta, som vi ville. Frukost och middag ingick alla dagar. Under tisdagen följde vi med på en guidad visning med bussen i Pärnu, en Hansastad med övervägande del trähus. Onsdagen ägnades åt egna aktiviteter och strövtåg i staden. Tidigt torsdag morgon påbörjades färden hemåt via Tallinn, Helsingfors och Åbo. Middag ombord och en ännu tidigare morgon på fredag. Båten lade till i Stockholm kl. 06:30. En trevlig resa tyckte alla Seniorer.

Antalet deltagare var 51. Arne Fernlöfs orkester spelade och platsen var Servicehuset Trekanten i Gröndal. Som vanligt var vädrets makter med oss. Solen sände sina milda strålar på alla som kom för att njuta av god mat,dryck, sång , dans och en trevlig samvaro. Maten serverades snabbt och den bestod av en underbar löjromtoast, mycket väl tillagad hjortstek och som pricken över allt detta, glass med hjortronsylt. Till dessa smakupplevelser serverades rött och vitt vin.

Vi sjöng, vi dansade och vi hade roligt. Mycket bra musik bidrog till att alla trivdes. Vinlotter drogs och vinnarna tog emot sina vinster med ett glatt leende. Orkestern började att packa ihop sina instrument kl.22:30 och de sista dansande paren lämnade dansgolvet. En mycket lyckad kväll.

Antalet deltagare var 25 och platsen Naturhistoriska Riksmuséet. Utställningen "Från Linné till DNA" visade hans liv och vetenskapliga gärningar inklusive hans lärjungars vidsträckta resor över världen. Åtskilliga föremål och tavlor från muséets samlingar fanns med. I en särskild del visades hur modern DNA-teknik används i dagens forskning om arter. Den guide som vi fick visade sig vara mycket kunnig och därmed hade vi förmånen att få en särskilt fyllig och insiktsfylld information om Linnés arbete och liv, vilket vi naturligtvis var mycket tacksamma för.

Antalet deltagare var 24. I en mycket ovanligt byggd kyrka, S:t Markuskyrkan i Björkhagen, blev vi guidade i ca två timmar. Den ligger på gammal sjöbotten i en väldigt stor björkdunge. En arkitekttävling att rita kyrkan utlystes i slutet av 50-talet. Av fem nominerade från Svenska Arkitekters Riksförbund blev det den då 71-årige Sigurd Lewerentz, som fick uppdraget.

Han använde tegel och klinker från Helsingborgstrakten. Färgerna är mörka, röda, grå, svarta och ibland blåröda. Tegelväggarna fick inte ha huggen tegel, utan alla bitar är hela och anpassades genom att lägga i mer eller mindre cement mellan fogarna. Besöket avslutades i en sal med kaffe och dopp och där guiden berättade och svarade på frågor.

Antalet deltagare var 35 och platsen Midsommargården. En representant från Folksam informerade om ekonomiska förhållanden som berör seniorer. Han gav råd om olika försäkringar, seniorlån och om ägande av lägenhet eller hus. Efter föredraget var det sedvanligt kaffe och bulle med därpå följande dans till Wahlén och Segeblads orkester.

Antalet deltagare var ca 40 och platsen HF Studio 1. Efter diverse tekniska besvär kom filmförevisningen igång. Margaretha hade överfört VHF-banden till DVD-skivor, men dem ville skivspelaren inte kännas vid. Som tur var hade vi även VHF-kasetterna med oss och de accepterades.

Vi återupplevde stora delar av Västgötaresan, med kanaltur och backstugor på Åsle tå som höjdpunkter. När minnet på detta sätt blivit lite uppfriskat kom vi under kaffepausen också ihåg hur trevligt vi hade haft under middagarna på Billingehus. Glas- och Utvandrarresan startade uppe i Astrid Lindgrens värld och visans skepp. Det var där vi blev den sjungande resan och vår damkör överträffade ju trubaduren vid "Hyttsillen". Vi mindes vår höggravida guide i Lessebo, hon blev mamma tre dagar efter vårt besök!

Extraturen till Öland och Kalmar slott fanns också med, liksom fotograferingen på världens längsta soffa i Oskarshamn med de gröna mössorna på. Ur vårt arkiv av papperskopior fick de som ville plocka egna bilder. Arkivet anses inaktuellt under nuvarande digitala era.

Antalet deltagare var 24 och platsen en trivsam källarlokal på Torkel Knutssonsgatan 31 där Hans (Nihlén) bor. Under handledning av sommelier Caroline Wadbrant fick vi en snöfri måndagskväll i november vara med om italiensk vinprovning och buffé. Bl.a fick vi veta att Italien producerar och konsumerar mest vin i världen. Det hela inleddes 1800 med mingel i källarvalven och smuttande på ett italienskt mousserande vitt vin. Från musikanläggningen strömmade italiensk operamusik. I tur och ordning fick vi stifta bekantskap med tre italienska röda viner, nämligen Barbera d’Alba, Pasqua och Amarone – Masi Cistasera.

Det florerade de mest underliga smakupplevelser runt borden, när vinerna fuktade våra gommar. Allt från gamla ekfat, jord, kola, blåbär, äpple och en del annat som ej är omnämnbart här. När vinboxarna som tillhandahölls till buffén var tömda vid 22-tiden, stapplade vi ut i novembernatten mätta och belåtna och på Hornsgatan stämde vi upp "O Sole Mio" i D-dur, skriven 1898.

Antalet deltagare var 76 och platsen Servicehuset Väderkvarnen på Brunnsgatan 26. Det visade sig att vår oro att det skulle bli svårt att hitta dit var obefogad. Alla kom fram utan problem. Som välkomst drink serverades den här gången glögg. Vi samtalade med varandra, köpte lotter och njöt av en trevlig stund. Sedan var det dags att sätta sig vid vackert dukade och dekorerade bord. Där stod redan tallrikar med sill, bröd och potatis.

Efteråt väntade en mycket fin buffé bestående av alla de rätter som hör julen till. Vi sjöng och skrattade till vitsar som berättades och stämningen var mycket god. Vid kaffet uppträdde styrelsen med sången "Vårat gäng". Några av deltagarna sjöng också Adam Amots "O helga natt". Därefter började dansen och golvet kändes nästan för litet för alla dessa dansanta kvinnor och män. Musiken stod Wahlén och Segeblad för och den var som vanligt bra och passade just oss. Höjdpunkten kom när lotterna skulle dras. Alla vinnare fick en applåd, när de med ett glatt leende tog emot sina priser. Dansen pågick till kl. 22:30 och alla lämnade lokalen med trevliga minnen.

Boulespel har försiggått på sedvanligt sätt med ett antal intresserade deltagare under både vår- och hösttermin.